Man kan ju alltid hoppas att Margot Wallström, ungdomsministern, läser det här. Liksom man kan nära en förhoppning om att Mats Hulth, det stockholmska finansborgarrådet, får ögonen på dessa rader. Både Wallström och Hulth har fått besök av Hasse Widmark, idrottsledare i starkt behov av 85 000 kronor. Det är om Widmark och dennes arbete för svensk ungdom detta ska handla.
I skymundan av Lotfi Ayeds högst eventuella bortdömning mot Leif Keiski och George Scotts fantasifulla tredje rond mot framtidsmannen Zoltan Sarossy skedde nämligen något stort vid måndagens SM-finaler i boxning. Stockholms AIF blev blev SM-tävlingarnas bästa klubb. Stockholms Arbetares Idrottsförening. Och det har inte skett sedan 1959 i den proletäraste av sporter. I Eriksdalshallens fik ligger röken tät en sådan här SM-finaldag. Här blandas den med dofter av dåligt kaffe, varm korv och svettdoftande väskor.
Med en idrottslig jämförelse kan man säga att detta är motpolen till tennisens överklass i Wimbledon med jordgubbar och champange.
Att Stockholms Arbetares IF tar priset som bästa SM-klubb är en välförtjänt, om än överaskande, premiering av den förening som idag har Sveriges mesta boxare. 40 aktiva.
Klubblokalen ligger på S:t Eriksgatan i centrala stockholm, och där har man hållit till sedan 1941. Hasse sedan 1951. Det är dagliga verksamheter från två på eftermiddagen till långt in på kvällen. Just nu i två våningar, med hopp om att även få utnyttja en tredje. 85 000 kronor fattas, men Hasse Widmark måste nog tacka ja till utrymmet, trots att han ännu inte har pengarna i sin hand.
Samma dag som Stockholms AIF utses till Sveriges bästa boxningsklubb har skolministern Göran Persson gått med på att behålla gymnastiken som obligatoriskt ämne, även om han föredrar att kalla det Hälsa.
Borda alltså ligga i tiden att Hasse Widmark får de 85 000 han nu behöver för att utöka sin hälsobefrämjande verksamhet. Om det sen är Hulth eller Wallström som ska stå för fiolerna kan väl dom båda göra upp om inbördes.
1991 fick AIF två mästare i Rodney Blizzard, lätt tungvikt, och Mikael Paavelainen, supertungvikt, dessutom ytterligare en finalist i Tobias Strömdhal, lätt flugvikt.
Senast det begav sig, det stora boxningsåret 1959, vann Lars-Olof Norling lätt tungvikt medan både Dennis Andersson, lättvikt, och Alf Olsson, lätt Weltervikt, förlorade finalerna.
Boxningen proletära anknytning var möjligen större förr. "Till största delen utgörs de av de underpriviligierade i vårt välfärdssamhälle, de är barn av fattiga ghettomiljöer, i vilka ilska, rentav raseri, är adekvat-säkert mer gångbart än kristlig ödmjukhet och självförnekelse", skriver Joyce Carol Oates i boken Om boxning.
Den proletära anknytningen försvinner aldrig. Det tänker Hasse Widmark se till. Han hittar alltid nya boxare. som Mikael Paavelainen, 26-åringen som kom till träningslokalen för sex veckor sedan.
Efter bara två tidigare matcher 1986-87 och två SM-fighter stod Paavan på måndagskvällen som tävlingarnas mest överaskande svenske mästare.
Lasse Sandlin, Aftonbladet