Odören av varm svett slår emot Ny Dags Kerstin Persson när hon kommer in i AIF: s boxningslokal.
- Jag har länge undrat över detta förbryllande mansbeteende som boxningen utgör, skriver hon. Kan dom verkligen tycka att det är kul att puckla på varandra?
Snart upptäcker hon att det är svårt att stå still när grabbarna »pucklar på varandra». Svårt låta bli att följa med i deras rörelser.
S:t Eriksgatan 69, 2 trappor ner. Redan i farstun slår gymnastiksalsodören av varm svett emot mig. »Lär dig självförsvar» står det på en affisch. Inifrån hörs dunsar.
Höger: Varför slåss du Harald? Boxningen börjar bli rumsren igen. Uttagningarna inför OS har ökat intresset. TV vågar åter visa intressanta matcher. Kraven på totalt boxningsförbud har tystnat. Idag strömmar allt fler intresserade grabbar till landets 125 boxningsklubbar. Men kan det verkligen vara kul att puckla på varandra? Den frågan ställde sig Ny dags Kerstin Persson inför sitt besök i AIF:s boxninglokal där hon bl a träffade boxaren Harald Sjögren. Vänster: - Meningen med boxning är att ge en smäll utan att ta en, förklarar AIF-tränaren Åke Stenberg som själv varit aktiv boxare under många år.
Det är AIF:s boxare som tränar. Tränar slag, fotarbete och allehanda muskler
- Meningen med boxning, det är att ge en smäll utan att ta en, förklarar den gamle boxaren, numera tränaren, Åke Stenberg, för mig.
Det är många som ojat sig över boxningen de senaste åren. Som ropat på förbud och moraliserat över sportens »råhet».
Samtidigt har intresset för boxning ökat påtagligt, säger Boxningsförbundet. Allt fler killar söker sig till landets 125 klubbar. Ja, enbart killar - boxning finns bara i mansvärlden.
Kan dom verkligen tycka att det är kul att puckla på varann? Jag har länge undrat över detta förbryllande mansbeteende. Nu ska jag äntligen få svar.
Träningslokalen är liten, för, liten. Ett tiotal grabbar i 15-20-årsåldern fightas med sandsäckar, hopprep och varann.
Gamla AIF-diplom och vimplar, Moskva 1935, Ungern 1952, Egypten 1956, pryder väggarna. Längs ena kortväggen: självaste ringen. Två killar går en. treminutersrond. Tränarna står utanför ringen och ropar goda råd: »Uppercut!», »Glöm inte vänstern!», »Upp med handen I », » Rakt på hakan! »
Slag på slag hamrar de in mot varandras kroppar. Gör det inte ont? Huvudskyddet, SOM många ogillar, far ner över ögonen. Då och då utstöter boxarna ett sch-liknande ljud.
Jag har svårt att stå still - vill följa med i deras rörelser. Kan man verkligen ta emot så många, slag av nån utan att bli urförbannad? Vad tänker dom på?
- Jag tänker på att boxas så bra SOM Möjligt, svarar Harald Sjögren, som är 18 år och har boxats i fem. Hur jag ska undvika att bli slagen. Det går inte att vara arg. Man har helt enkelt gjort nåt fel om den andre fått in ett slag.
Tränaren Hasse Widmark säger samma sak. Man kan inte boxas om man är arg. För då tappar man koncentrationen, vet inte vad man gör och åker på en smäll. Boxaren ska ha »jävlar anamma» men inte vara arg.
Boxning handlar om att tänka och vara teknisk, förklarar dom för mig, boxarna. Och det är nåt helt annat än att slåss.
- Ont gör det inte, försäkrar Kalevi Partanen. Det beror på de tjocka boxhandskarna, tillägger han när han ser min tvivlande uppsyn.
Han är, 19 år och har boxats i fyra.
Killarna påpekar noga att skadorna är betydligt färre inom boxning än inom t ex ishockey. Tränaren, Hasse Widmark, är trött på talet om boxningens farlighet.
Det är sluttjäfsat för min del, säger han. Blir det förbud kommer boxningen –
med vadhållning - bara att fortsätta i olika källarlokaler, olagligt.
Varför väljer man just boxning av alla sporter?
Kalevi Partanen boxas för att ha nåt att göra, för att hålla sig i form. Också Harald Sjögren ser boxningen som en bra träning. Båda gillar individuell sport, att få klara sig själv i ringen, lita på sig själv. Har man nån nytta av boxningen utanför ringen? Blir man modigare?
- Nia, svarar Harald Sjögren. Man kanske avreagerar sig i ringen och behöver inte gå ut och slåss. Man blir mer självsäker. Jag har bara behövt använda mina boxningskunskaper en gång, när vi blev angripna, på Gröna Lund.
- Jag går hellre undan om nån vill bråka, säger Kalevi Partanen. Men det är ett bra självförsvar att kunna boxas.
Och så var det då det här med tjejer och boxning. Kvinnor får inte tävlingsboxa, men väl träna om de nu skulle ha lust för det. Ytterst få tycks ha det.
- Det är nog en för hård Sport för tjejer, tror Harald Sjögren. Det blir slag på brösten och så. Tjejer tänker nog mer på utseendet, vill inte riskera fläskläpp.
- För min del spelar det ingen roll om det funnes tjejer här, säger Kalevi Partanen. Men boxning passar nog inte för tjejer, det är för tufft. Och vi har, ju inga omklädningsrum för dorn. Det finns bröstskydd för kvinnor, men de måste specialtillverkas.
Hasse Widmark tror att flickor skulle kunna bli bättre boxare än pojkar, därför att de är mjukare och rörligare.
Men han är inte intresserad av att också flickor ska söka sig till klubben. Det finns redan nog många intresserade. Alla får inte plats i den slitna och trånga lokalen. Hasse Widmark är arg, arg på mycket.
Boxningen har alltid varit strykpojke, säger han Vi har inga advokater och experter på bidragssystem i våra led. Vi har inte råd att köpa TV-Journalister. Mindre sporter än boxning har fått mycket mer pengar.
Men nu har i alla fall intresset för boxning ökat. TV visar matcher och tidningarna skriver. Publiken kommer tillbaka och det finns hopp om ekonomin.
Men det är ont om tränare. I alla klubbar. Någon lösning på tränarproblemet blir det inte förrän vi kan betala tränarna åtminstone något, menar Hasse Widmark.
Han har själv ett heltidsjobb. Ställer sen upp frivilligt fyra kvällar i veckan och så gott som varje helg nio månader om året. Det är ingen kö till såna jobb.
Samhället satsar på ungdomen först när det är för sent. Vi kan ta hand om killarna, men då finns det inte pengar till lokaler. När det gått snett för grabbarna måste samhället punga ut med hundra gånger så mycket. Det är skumt.
- Det här heter Arbetarnas Idrottsförening, säger han. Men var är arbetarna? Inte ställer dom upp som tränare för ungdomarna!
AIF:s boxningssektion skiljer sig inte från andra boxningsklubbar. Det märks inte att det är just AIF som driver klubben, menar Hasse. AIF har boxats sen 1922.
Boxningen var en utpräglad arbetarsport under 30- och 40-talen. Idag är det större blandning. Kalevi Partanen är elektriker. Han tycker att idrott och politik inte hör ihop och att boxningen idag inte är nån större arbetarsport.
- Här finns ju killar som har farsor som nästan är professorer, säger han.
Harald Sjögren, som själv studerar, tror däremot att boxningen fortfarande. i stor utsträckning är en arbetarsport.
- Uppsvinget för boxningen de senaste åren tror jag har ett samband med den höga ungdomsarbetslösheten, säger han.
Text: Kerstin Persson
Bild: Peter Kjellerås